Och så var man hemma i Sverige igen.

Min resa har varit helt fantasisk. Skottland är ett underbart land som jag lätt skulle kunna åka tillbaka till.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite vad vi gjorde.

Torsdag dansade vi från klockan 10.00 till 16.00

Dagen var mycket jobbig. Faktiskt bland de jobbigaste jag någonsin har gjort. Men att dansa med Andy and Sarah var en upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig.

Efter allt dansande gick vi hem till vårat Hotel och gjorde oss i ordning för stan. När jag, Mckenzie och Liselotte satt utanför topshop och vänta på Ninos och Robban så dök några boys upp. Vi träffa sedan dom på kvällen och gick ut och dansa lite.

Fredag dansade vi från klockan 10.00 till 16.00

Kroppen var helt död. Och jag överdriver inte. Jag har aldrig haft så mycket träningsverk i hela mitt liv. Men så fort man blev varm så gick det bra. Idag kom även jag och mckenze på att båda gav fel nummer till killarna vi träffade dagen före. Vi är klantiga.

På kvällen gick vi på en teater "they shoot horses, don´t they?

Och den var totalt värdelös..

Jag och Mckenzie satt och sjuka oss hela föreställningen istället.

 Efter teatern så satte vi oss i en bar men våran lärare och snacka lite, mysigt mysigt.

Jag hade nog världens irriterande kille som smygfotade mig. Så min hero ( ninos) gick till honom och bad honom att sluta. Uuh vidrig man asså.

Lördag så var det sista dagen som vi dansade med y danceL vi dansade från klockan 10.00 till klockan 16.00.

Efter allt dansande så gjorde vi oss i ordning för att äta mat och gå ut. Och när vi står och sminkar oss på hotellet så knackar de på dörren. Jag öppnar. Där står killarna som vi gav fel nummer till. Helt sjukt. Så vi åt först på en as god kina resturang sen träffa boysen.

Söndag så var man lite sliten efter så hård träning, och det var den enda dagen vi inte skulle dansa. Det var skönt att få hämta krafter och bara ta de lugnt. Vi sa hejdå till Glasgow och åkte till Dundee.

På måndag dansade vi med folk från the place. De är alltså ett universitet för dansare. Dom dansade hela dagarna och sjukt duktiga.

Tisdag var det dans hela dagen.

På kvällen så var vi bjudna till Celidh där man dansar och har det trevligt.

Kvällen var väldigt rolig.

Och så kom onsdagen som alla hade väntat på. Vi skulle få göra addition till skolan. Vi fick varsin nummerlapp. Och jag fick nummer 16 . vi fick först dansa modern, sen på slutet skulle vi improvisera. Och jag började NATURLIGTVIS att blöda näsblod. Så jag fick löpa upp för att hitta papper, och fort in i näsan och löpa upp i dansstudion igen, ville inte missa nått som dom gjorde.  Efter så skulle man få feedback. Antingen kunde man få en säkrad plats 2009, eller så skulle man skicka en dvd 2009 , och kanske komma in då.

 När jag väntat ett tag var det äntligen min tur. Och jag blev mycket nervöst

När jag kom in så frågade han om det var okey med min näsa.  Så jag börja självklart skratta och sa att den mådde prima. Sen frågade han hur jag tyckte att det gick. Och jag sa att jag tyckte att det gick helt okey, förutom att jag började blöda. Sen sa han att dom tyckte att det gick jätte bra. Dom tyckte att jag dansade mycket vackert och frågade om jag hade dansat mycket balett, och det har jag absolut inte:P så sa han massa andra saker. Och till slut så sa dom att dom tyckte att jag hade mycket potential att bli en mycket bra dansare, och dom vill gärna att jag ska komma till deras skola 2009. så jag fick en säkrad plats. Oohoo så glad jag blev. Det trodde jag verkligen inte.

Det var blandade känslor den dagen, vissa grät, vissa var väldigt glada.

Klassen: jag tycker att alla var helt underbart bra, Ni är bäst!!!

På kvällen så gick vi ut och firade med några som gick på skolan. Jag gick dock hem tidigt för jag var helt slutkörd. Kl 5 på morgonen åkte vi till flygplatsen. Jag sov som en stock på bussen. När jag vaknade så viste jag att jag hade glömt något. Mitt pass. Jag letade igenom mina väskor, och jag hade rätt, jag hade tappat mitt pass. Hela klassen fick leta i sina väskor och när den inte fans där heller så var vi tvungna att kontakta polisen. Efter ett samtal med dom så fick jag en lapp som skulle ta mig hem.   Och kan säga att det inte var de lättaste att ta sig igenom London(där vi mellan landa) . Dom kollade varje pryl och frågade 1000 frågor. Tur att man var van vid att prata engelska, för dom ville inte att man skulle tveka, för då kom det tusen frågor till.

Den här resan var helt underbar. Det bästa jag gjort. Tack klassen för ni är så jälva underbara.

Gå in på min bilddagbok och kolla på bilderna. Har dock inte lagt in alla, för jag tog ungefär 300 bilder

http://magdalenaq.bilddagboken.se/