Kristin och jag har igentligen bara varit vänner i ett år. Men fick för mig att berätta hur vi blev vänner:D.

Jag hade bott i Linköping i En hel vecka och det var nollning. Jag och klassen hade blivigt nollade, körde ölbrännboll. När vi hade fått i oss så mycket som treorna tyckte fick jag och Jessica för oss att ta en prommis i den främmande staden och varje person som tittade på oss, la vi till ett glatt hälsinge Tjena. Jessica som började må lite halvt kasst satte sig på trottoaren, och jag fick för mig att klappe på hennes huvud. Och då går Kristin Ramirez förbi, och jag ställer mig upp och säger men även här brett hälsinge må " tjena, äle bra mä er, magdaleenaa heeter ja" och på den vägen var det. kan inte fatta att den kvällen bara va början. Om jag visste de kanske jag inte skulle snackat så mycket som ja faktiskt gjorde:D

Hon är helt underbar, tycker om alla och vill hjälpa ALLA!

Men känner  heller ingen som inte tror på sig själv, hon tror på alla andra, men inte henne själv. Hon är så sjukt smart ( fast de vet hon inte heller om) och säger kloka saker varje gång vi träffas. Tycker de är synd att vi inte kan träffas pga att jag har så mycket skola och jobb. Men jag gör så gott jag kan. Jag lovar.  

Ses i helgen !